Hydets historia

Nedtecknad av Matte

Hydet, gänget, packet, ligan eller vad man nu vill kalla företeelsen bildas naturligtvis inte vid ett enstaka speciellt tillfälle.

Vi bestod inledningsvis av en löst sammanhållen grupp av motorcykelåkande ungdomar från i första hand Tullinge och Tumba med omnejd. Till gruppen sällade sig efterhand likasinnade från företrädesvis Stockholms sydöstra (Trollbäcken, Vega, Handen) och nordvästra (Vällingby) förorter. Hur dessa individer och grupper kom att ansluta varierar, men bl a lumparkompisar och arbetskamrater spelar här stor roll.

Stor betydelse för uppkomsten av mer eller mindre löst sammansatta grupperingar har sannolikt förekomsten av en gemensam samlings- eller mötespunkt. Det må vara fiket eller korvkiosken, men i detta fall är det sannolikt så att det näst intill fallfärdiga gula huset på Bellmansvägen haft störst betydelse.

Gulan i Tumba

Bilden visar exteriören på det kråkslott i Tumba som var den första samlingspunkten för det gäng som sedermera kom att bilda Mc-klubben Hydet. Huset låg på Bellmansvägen, på sydöstra sidan av Segersjöåsen, och låg på samma tomt som det nyare hus som Åke och Tobbe bodde i med sina föräldrar.
På bilden ser vi dessutom Åkes Maico 400 cc 1955 och en bil som kan vara Tobbes Volvo PV.

Hur kom då Gulan in i handlingen? Jo, unge Åke som inte ens hade körkort gick ofta förbi garaget där Steffe mekade med allt från gamla cyklar via motorcyklar till bilar.
När så en dag Steffe hade en gammal blå Maico 400 cc på garageinfarten blev Åke så intresserad att han ville köpa den av Steffe. Men han hade inte tillräckligt med pengar för att betala den kontant, varför Steffe gick med på en avbetalningsplan om Åkes mamma accepterade detta. Åke var lite för ung för att göra avbetalningsköp.

För att få detta godkännande följde Steffe med Åke hem, fick mammas godkännande och fick samtidigt se det fantastiska kråkslottet Gulan. Perfekt att härbärgera gamla hojar mm i och så blev det. Först Maicon men senare alltfler gamla "vrak" hittade vägen in i huset. När nu flera hojar fanns där, vad är väl då naturligare än att hojåkarna också tittar in och med killar kommer tjejer. Snart var Gulan etablerad som samlingspunkt och utgångspunkt för diverse hojturer.

Tidningsnotis

Efter en hektisk sommar 1970 med fler och fler trevliga utflykter slutade en resa i ren katastrof - Jullas glömde T-korsningen. En vacker söndagsmorgon, när vi skulle åka hemåt efter en övernattning glömde han sig, körde in i korsningen i alldeles för hög fart och hamnade i vägräcket på andra sidan.

Till begravningen fredagen den 21 augusti beslöt vi oss för att hedra hans minne genom att bära kistan från ceremonin inne i kyrkan till gravsättningen på kyrkogården iklädda mc-kläder. Svart skinnjacka och därunder vit skjorta anbefalldes. Prästen tyckte att det var stilfullt och en vacker gest.

En dag lite senare, när vi hade varit och besökt graven och var lite tagna av det, samlades vi, ett gäng knuttar och spättor hemma hos Bernte för lite eftersnack.

Bernte, som då jobbade på Tumba brandstation hade själv inte någon hoj. Men han hade ett stort socialt engagemang. Han hade bl a varit övervakare åt Jullas. I eftersnacket kom förslaget upp att försöka få kommunen att ställa upp med lokal för den ökande skaran hojåkare. Gulan skulle inte vara för evigt och det ökande antalet hojar och trafiken till och från huset verkade störande på omgivningen. Bernte åtog sig att kontakta kommunen om lämplig lokal.

Den 8 september 1970 skrev Bernte ett brev till fritidsnämnden i Botkyrka kommun där han anhöll om hjälp med "anskaffandet av en gård, eller ett hus för de så kallade skinnknuttar som finns i kommunen". I ansökan räknades 28 namngivna personer upp, där 14 var bosatta i Tumba, 11 i Tullinge, 1 i Norsborg och 2 i Grödinge.

Ingen av dom som kom från andra kommuner i Stockholmsområdet finns överhuvudtaget nämnda. Skälet var troligen att kommunen inte skulle börja bråka om våra barn och andras ungar.

Fritidsnämnden hade sammanträde den 21 september och där behandlades Berntes skrivelse. Nämnden beslutade att kansliet dels skulle föra förhandlingar med fastighetskontoret om lämplig lokal och dels hålla kontakt med trafiksäkerhetskommittén i nämnda fråga.

Den 23 november lät fritidskontoret meddela att man tillstyrker "att lokal upplåtes för ovan angivna ungdomar i av fastighetskontoret anvisad fastighet vid Römossen i Tullinge".

Slutligen tog fastighetsnämnden den 14 december beslut om att "upplåta byggnaderna vid torpet Römossen i befintligt skick till fritidsnämnden mot kontrakt på en tid begränsad till 3 år och mot en årshyra av kr. 100".

Det är lite oklart hur det hela hänger ihop. Om det var "de så kallade skinnknuttarna" eller fritidsnämnden som betalade hyran och vem man i så fall betalades till. Rimligtvis borde också fritidsnämnden ha tagit något beslut i frågan.

Om jag minns rätt var det nog så att fritidsnämnden inte ville hyra en fastighet för att upplåta vind för våg till allmänt bruk. Alternativet hade ju varit att kommunen själv drev verksamhet i fastigheten, typ kommunal ungdomsgård. Därför kom nog besked i någon form till Bernte att vi var tvungna att bilda en förening eller klubb, som kunde ta ansvaret, för att lokalerna skulle kunna upplåtas av fritidsnämnden.

Tyvärr har jag inte hittat "kontraktet" och inte heller något annat som beskriver hur knuttarna skulle få tillgång till lokalerna.

När bildades då klubben formellt? Ja, något protokoll har jag inte kunnat finna, men man kan ganska väl pricka in tidpunkten ändå.

Ett konstituerande möte måste ha hållits efter den 8 september då Bernte som privatperson tillskriver kommunen och före ett klubbmöte den 7 november. På dagordningen för detta möte kan man bl a läsa "Namnförslag på cluben" samt "Inkommet förslag om bildande av supporterklubb".

Uppenbarligen blev också namnfrågan något av en följetong.
Genomläsning av ett antal handlingar från denna tid ger bl a följande resultat:
7 nov 1970 på dagordningen Namnförslag på cluben, Godkännande av medlemsförteckning
Hydet Mc Klubb försäkringsbesked Folksam 29.12.70 (avser Römossen)
Motorcykelklubben Hydet Berntes skrivelse till Statens Vägverk 29/1 1971
Mc-klubben Hydet Berntes skrivelse till Statens Vägverk 29/1 1971
Club Hydet Mötesprotokoll 26/2 1971
MC-CLUB HYDET Mötesprotokoll 1971.11.13
Hydet MC-Klubb försäkringsbesked Folksam 20.4.72 (avser Bovallen)
MC-klubben Hydet Mötesprotokoll 1972 07 08
Tumba MC-Klubb Mötesprotokoll 1972.10.21
Tumba MC-klubb Hydet (tröjtryck), Tumba MC-klubb (stämpel) Mötesprotokoll 1972.10.21
Tumba MC-klubb Invald i SVEMO 1973-08-20
HYDET ska stå på nya tröjorna Årsmötesprotokoll 18/10-1975
Tumba Motorcykelklubb Mötesprotokoll 1976-06-02

Alla olika varianter på skrivning är nog inte betingade av oenighet i sakfrågan utan mer en fråga om vem som skrev. En variant är dock avsiktlig och jag återkommer till den.

Namnet Hydet var från början inte så särskilt kontroversiellt. Det hade liksom blivit ett vedertaget uttryck för och inom gänget och använts under ganska lång tid i dagligt tal som t ex i ”Hela hydet drog till sta’n”.
Att idag med säkerhet avgöra varifrån vi fick ordet hydet är inte lätt, men ett antal källor, som var med då det begav sig, hävdar att jag och Torkel förde det med oss från Strängnäs. Jag varken kan eller vill bekräfta eller förneka att det skulle ha varit så. Men en sökning på svenska webbsidor efter uttrycket ger dock ett visst stöd för den hypotesen. Den enda träffen som inte är relaterad till Mc-klubben Hydet eller till den historiska betydelsen av ordet kommer från en privat webbsida i just Strängnäs och ordet används där i betydelsen ”en hel massa” (dvs många objekt eller stor grupp). Det är i sak samma betydelse som vi själva använde oss av.

I dag med tillgång till Internet och World Wide Web har det blivit enkelt att söka efter information och en sökning på ’hyde’ ger följande resultat:
hyde = pack (Svenskt dialekt-lexikon. Ordbok öfver svenska allmogespråket sammanställd av Johan Ernst Rietz 1862-67 och utgiven i Malmö 1867)

Märkligt nog har jag själv inte sökt efter ordets ursprung eller betydelse förrän jag vid årsskiftet 2003-2004 återupptog historieförfattandet efter att det legat nere något år. Det var först då och vid den sökningen ovanstående utdrag gjordes. I inledningen till den här historieskrivning, redan på första raden, skrev jag ändå, nästan två år tidigare, ”Hydet, gänget, packet, ligan eller vad man nu vill kalla företeelsen…”
Den historiska betydelsen som ingen av oss hade något formellt stöd för, men som anammades av alla, och uppenbarligen dessutom var helt korrekt var just gäng, pack eller liga. Det var under alla omständigheter ett något negativt uttryck om en grupp individer.
Nu åter till den avsiktliga förändring som kan förmärkas i uppräkningen ovan.
Att Hydet försvann ur klubbnamnet under en period från ganska tidigt sjuttiotal hänger just ihop med den negativa klang som flera av medlemmarna utan att egentligen veta men kände på sig att ”hyde” hade. Vid den tiden började några medlemmar tävla med motorcykel och man ville då att klubben skulle anslutas till SVEMO, vilket också skedde under namnet Tumba MC-Klubb. Namnet Hydet kändes uppenbarligen inte riktigt rumsrent och togs därför bort ur det formella klubbnamnet. Det är till och med så att i ett protokoll från ett medlemsmöte i mars 1973 kan man läsa: ”styrelsen fick i uppdrag att ändra klubbens namn om så önskas av Svemo.”
Mycket märkligt!

Om nu namnfrågan varit lite problematisk under de tidiga åren så har dock klubbmärket gripen hängt med hela tiden och så här gick det till:

Torkel och jag jobbade på Södermanlands Regemente, P 10 i Strängnäs. Regementet har alltsedan tidernas begynnelse i sin fana haft Södermanlandsgripen (En svart upprättstående grip med röd beväring). Vi kom över några dekaler med regementets vapen på och eftersom vi tyckte att de vara snygga och ville markera att vi kom från P 10, klistrade vi fast dem på oljetanken på våra hojar. Det här var redan 1968. Året därpå köpte Torkel en ny hoj och även den fick naturligtvis gripen på sidan.

Så här såg dekalen ut

Södermanlandsgripen
Grip på oljetank Peka på bilden så ser du var dekalerna satt!
Bilden visar var Hydets vapen gripen kommer ifrån. Torkel hade en Norton Commando S och jag en Norton P11 Scrambler. Min dekal syns ganska tydligt medan Torkels bara kan skymtas under hans högra underben. På bilden ser vi från vänster: Fjunet, Torkel, Ann-Lis, Sotarn, Korren, Matte, Steffe, Laila

När jag sedan byggde om min P11 med lite mer chopperstuk fick dekalen på hojen stryka på foten men placerades då i stället på ryggen på min väst under den handmålade Norton-loggan.

Gripen på Mattes väst Peka på bilden så ser du dekalen bättre!
På bilden kan man skymta den ursprungliga gripen i form av en plastdekal. Bilden är tagen vid Albysjön, väster om Flottsbro där det låg en flytande bastu under del av sextio- och sjuttiotalen. Vi hade några häftiga Beach-partyn där.

Plastgrip på Mattes väst

Här visar det sig att minnet sviker ibland. Bilden är tagen i Gulan sommaren 1970
och vi ser att dekalen hamnat på ryggen av västen innan hojen ens börjat byggas om.
På bilden ser vi utöver Matte och hans hoj även Fjunet och Annlis, som båda putsar krom.

Dekalen ersattes så småningom av en lite större handmålad bild av gripen och det berodde huvudsakligen på att plasten i dekalen sprack sönder. Målade gjorde Torkel och jag på köksbordet med en mall av smörgåspapper och med hjälp av vaselin, läderfärg och arméns skoputssvamp.

Målad grip på Mattes väst
Matte och Barbro i Römossen i Tullinge 1971.
Västen finns fortfarande kvar men verkar ha krympt betydligt.

Gripen ritades naturligtvis av för hand och har sedan förändrats genom åren när olika "artister" skulle pryda sin egen väst. Men inte heller regementets grip har fått vara oförändrad. Under nittiotalet skulle ju allt moderniseras. Vem minns inte den gamla sparbankseken och hur många som blev upprörda över bankens nya stiliserade logotyp? Regementet fick sin nya grip i och med att kungen överlämnade en ny regementsfana den första juli 1994. Som jämförelse visar jag här de senaste varianterna.

  Södermanlands Regementes grip fr.o.m. 940701

P 10 nya grip
Södermanlands Regementes grip t.o.m. 940630

P 10 gamla grip
arrows Hydet veteranernas grip

Hydet veteranernas grip
  Hydet Mc grip

Nuvarande Hydet MC grip

Nu åter till resultatet av kontakterna med kommunen.

Strax före årsskiftet 1970-71 var det så klart med klubbstuga vid Römossen och planeringen började ta fart. Där fanns två byggnader som båda var användbara som klubbstuga samt ett uthus som innehöll torrdass, vedbod och ett litet förråd. Det lite bättre av husen, som vi tänkte nyttja som primär klubbstuga, brann dock olyckligtvis ner till grunden innan vi hunnit ta det i besittning. Hur ett obebott hus som stått tomt i något år plötsligt fattar eld och börjar brinna blev väl aldrig riktigt utrett. Bland oss knuttar fanns nog misstankarna att någon boende längs vägen till stugan varit väl oförsiktig med tändstickorna under en kvällspromenad. Eftersom klubben inte ägde fastigheten så kunde vi naturligtvis inte heller teckna normal villaförsäkring och hade väl heller inte hunnit så långt i vår planering vid brandtillfället. Nu aktualiserades i alla fall försäkringsfrågan och redan från den 29 december 1970 fanns en tecknad företagsförsäkring för varor och inventarier och där verksamhetens art beskrevs som klubbhus.

Under 1971 bedrevs en intensiv verksamhet på alla fronter. Byggnadsnämnden i kommunen kontaktades redan i mitten av januari med förfrågan om bygglov för en barack som ersättning för det nerbrunna huset. Vi ville också bygga en ny infart till klubblokalen. Efter underhandskontakt med vägmästaren tillskrevs Statens vägverk redan i slutet av januari med en begäran om tillstånd att få ansluta en mindre väg till dåvarande länsväg 571, nuvarande Västerhaningevägen, i Tullinge. Ett positivt svar kom redan i mitten av oktober samma år.
Kommunen hade självfallet också tillskrivits i början av februari, men om det kom något svar tror jag inte för vi byggde aldrig någon riktig väg. Däremot gick det ju till nöds att åka hoj i den föreslagna vägsträckningen.

Det kvarvarande huset ’rustades’ så till vida att enrummaren byggdes om till tvårummare genom att dörren bommades igen in till källaren och utrymmet isolerades så gott det gick. Med ett hål i rumsgolvet, en lucka och en stege hade vi i ett slag nästan fördubblat golvytan. Utrymmet i källaren blev på så sätt ett slags inverterat sovloft. Själv ville jag rusta ytterligare genom att riva ut den gamla vedspisen, som var klart farlig att elda i, och köra med el eller gasol i stället, men där sa stämman stopp.

Beslut om vedspisens bevarande togs på ordinarie protokollfört möte den 26 februari. På samma möte togs också beslut att slänga ut tjejerna som medlemmar. Min slutsats av detta blev: Hellre pittoresk vedspis än tjejer i klubben.

Fortsättning följer när tid och ork finns...