Om veteranerna

"Man blir inte yngre med åren - men heller inte äldre, åtminstone inte mentalt.
Det är bara kroppen som blir lite skröpligare.
Märkligt nog blir barnen äldre,
så nu väntar man mest på att barnen ska bli äldre än en själv."

Information och kuriosa för dig som vill bli medlem,
är ny som medlem,
är gammal medlem och har lyckats glömma eller förtränga det mesta…
eller möjligtvis också för dig som bara är intresserad i största allmänhet.

Men först behövs en liten programförklaring så att inga missförstånd uppstår.

Hydet veteranerna är en kamratförening, inte en Mc-klubb.
Gott kamratskap och acceptans av andra medlemmar är fundamentalt.
Tidigare eller nuvarande medlemskap i Hydet Mc är inget formellt krav och heller inte tillräckligt som enda skäl för medlemskap i Hydet veteranerna.

Vi består huvudsakligen av före detta medlemmar i Hydet Mc. Att jag skriver huvudsakligen hänger ihop med flera saker.
Först och främst är det mycket tidiga medlemmar i och i flera fall grundare av Hydet Mc som kom att bilda det kamratgäng som i dag kallar sig Hydet veteranerna.
För det andra finns nuvarande eller dåvarande äkta eller oäkta hälfter till gamla medlemmar självfallet med, liksom deras barn.
För det tredje har vi med några hojåkare från anno dazumal, som tillhörde hydet (gänget) vilket sedermera kom att bilda Hydet Mc men som då av olika skäl aldrig formellt blev medlemmar.
För det fjärde och kanske viktigast, har även andra i vissa fall valts in. Som exempel på det senare finns några som i princip varit med från starten på Revuddsträffarna, då som kompisar till gamla medlemmar, och som visat sådan anda och kamratskap att ingen önskat exkludera dem från formellt medlemskap när föreningen väl bildades.

Kravet har aldrig funnits att någon måste ha varit medlem i Hydet Mc för att kunna bli medlem i Hydet veteranerna. Lika lite är det något krav att man har haft eller har någon motorcykel. Att sedan mycket snurrar kring hojar, gamla tider och minnen från fornstora dar det får man på köpet.

Vi veteraner har liksom Hydet Mc lite svårt med datum.
När det gäller Hydet Mc är det så att klubben formellt bildades med ett konstituerande möte i november 1970.
Trots det har man under lång tid angett 1969 som startår. Det året ligger till grund för alla jubileer, som exempelvis 20-årsjubileet 1989 på Bovallen och 25-årsjubileet 1994 på Lida friluftsgård i Tullinge.
Startåret kunde kanske lika gärna ha angetts till 1968. Det beror nog mer på vem man frågar och vilka kriterier som ligger till grund för bedömningen. En egen liten minnesbild från den tiden kan förklara.

Redan -68 drog nämligen hela packet eller hydet om man så vill iväg på hoj från Tumba till Dalarna för att fira midsommar. Jag tror vi hamnade i Moskogen utanför Rättvik.
Ja inte riktigt alla förståss. Några vände strax utanför Södertälje när himlens portar öppnade sig och regnet formligen vräkte ner. Regnet var så kraftigt att till och med bilarna stannade vid vägkanten när inte vindrutetorkarna längre förmådde skyffla undan allt vatten.
Då på den tiden fanns ju inte Gortex och andra suveräna hojkläder utan de bäst lottade hade möjligtvis Belstaff-jacka av oljeimpregnerat tyg modell presenning.
Min egen avklippta armépäls vägde efter det skyfallet säkert 20 kg.
Jeansen och gympadojorna hade väl nästan torkat när vi stannade för torkning av kläder, första fikapaus och tankuppehåll i Läggesta.
Ja riktigt så illa var det väl inte med tankningen, men inte var det långt ifrån. Benny hade byggt chopper av sin gamla Trajja och i det konceptet ingick ju knappt bensintank. Jag tror den rymde fem liter inklusive reserven så räckvidden på en tankning blev ju därefter.

Några glada typer som kom fram till resmålet i Dalarna
Leksand midsommar -68
Åsa, Benny, ?, Janet, Rose-Marie och Uffe

Hydet veteranerna bildades formellt i Sotarns tvättstuga den 27 september 1997 om man med formellt menar ett skapligt välbesökt möte där man kommer överens om verksamhet och namnger några funktionärer. Vi skrev väl inte direkt något mötesprotokoll men väl minnesanteckningar och antog inte några stadgar men vi bestämde att vi behövde ha en medlemsavgift för att täcka kostnaderna för kuvert och porto. Beslut om namnet Hydet veteranerna togs dock inte förrän på ett möte den 6 december samma år.

Det hela började ändå långt tidigare. Några gamla stötar träffades i samband med att Katten fyllde 40 år hösten 1991. Tycke (åter-) uppstod, om man säger så, och man bestämde sig för att träffas igen på neutral mark.
Revudden, som var Botkyrka kommuns fritidsområde längst ner på Södertörn, befanns vara en lämplig plats och tiden spikades till sen vår, tidig försommar eller noga räknat i samband med pingsthelgen. (Numera har vi hamnat närmare skolavslutningarna i tiden eftersom det vanligtvis hunnit bli lite varmare i luften då.)
Så kom det sig att ett gäng halvgamla gubbar och gummor lastade Volvokombin till bristningsgränsen med husdjur och telningar av skiftande ålder, öl och korv och drog ut i naturen vid Revudden för att idka friluftsliv. En eller annan husvagn fick väl hänga med och resten trängde ihop sig i de primitiva stugor som finns där nere utom några av ungdomarna som säkert hade roligare i sina tält utan övervakande föräldrar.
Till sommaren 2000 hade vi tröttnat på Revudden.
Inte ens Whiskeysupen, som belöning för stort hjältemod, lockade längre till midnattsdoppet i Östersjöns iskalla vatten. Och när inte personalen, servicen, torrdassen och myrorna i stugorna föll alla på läppen, kändes det att vi behövde förnya oss.
För barnens del, fanns också bristen på aktiviteter. Många av barnen hade ju hunnit bli tonåringar och mer därtill. Dom kunde väl tänka sig roligare saker än att bara sitta runt en brasa, grilla korv och lyssna på mossiga föräldrars tirader om att det var bättre förr och hur "ordningsamma och skötsamma" alla varit.
Sotarns Eva gjorde lite research och kom upp med ett förslag om Härjarö Kurs- och Konferenscenter. Numera, med ny ägare, heter stället Härjarö Turistcenter. Stället ligger vid Mälaren några mil söder om Enköping. Där finns utöver förnämliga förläggningsmöjligheter även en servering med öl- och vinrättigheter samt en lada där loftet är inrett till pub.
Eftersom ingen direkt protesterade så blev det så att från och med det nya millenniet så har vi dragit oss tvärs över Mälaren för vår försommarträff.

Hydets Hillclimb som alltid körs första lördagen i augusti är en begivenhet som vi gärna medverkar i. Antingen är man funktionär eller också är man bara åskådare, men med brukar vi vara.
Festen med prisutdelning firas på kvällen vid klubbstugan på Bovallen med - måste sägas - god ordning i varje fall så länge som vi gamlingar orkar vara med. Vi har en tendens att krokna framåt midnatt och gärna inta horisontalläge med huvudet på lilla kudden och då allra helst den egna.
Det var bättre förr.

Kräftskiva genomförs, enligt tradition, hemma hos BMW-Lasse strax utanför Orsa i Dalarna, andra lördagen i augusti.
Många passar på att ta en extra dag fritt och kommer redan på fredagen. Sover gör man inomhus eller i vårt armétält och verkar då dagen efter minst lika pigga och utvilade som resten. Vi umgås, badar i mån av väder och tävlar, oftast med luftgevär eller luftpistol, innan vi drar igång själva kräftfrosseriet. Gott är det och trevligt har vi, bara så att ni vet.

Mälaren runt, tredje lördagen i augusti, är ett evenemang som lockar många. Inte bara hojåkare utan i lika hög grad åskådare som samlas i många tusental längs färdvägen.
Vi som har kört Mälaren runt några år vet hur förbaskat knöligt det är i starten vid Arbetarskyddsstyrelsen i Solna och i stort sett hela Essingeleden och lite till. Redan för tio år sedan när antalet hojar var under eller kring fem tusen var det besvärligt. I dag med närmare eller omkring tjugo tusen motorcyklar blir det lätt kaotiskt.
Visst, det är en upplevelse att bara gå omkring vid starten och känna pulsen från en mångtusenhövdad skara som brinner av iver att få bege sig iväg och kanske ska man uppleva det åtminstone en gång, men inte varje år.
Vi som åker hoj i föreningen har dom senaste åren samlats i trakten av Botkyrka kyrka för gemensam färd.
Vi brukar göra lunchuppehållet vid Kilenkorset i Strängnäs. Där slår vi oss ner i gröngräset mellan vägkrogen Byrackan och E20 precis vid flaggstången och har perfekt uppsikt över alla som anländer.
Vid Kvicksund brukar vi ha vätskekontroll med påfyllning för de som behöver, både hojar och hojåkare, och för att njuta av en glass i solen.
I Enköping vid hojklubben Strul MC, som är medarrangör till hela jippot, parkerar vi längs vänstersidan av vägen som går in till värnpliktsparkeringen mittemot infarten till Strul. Sedan är det ett rent nöje att bara gå runt och njuta av hojarna som rullar in. Oftast övernattar vi inte utan fortsätter efter några timmar till slutmålet vid Brostugan på Ekerö (egentligen Kärsön), där vi landar framåt åttatiden på kvällen.

I mitten eller slutet av september genomför Hydet någon trevlig aktivitet med efterföljande fest för dom som ställt upp som funktionärer vid årets Hillclimb-tävling.

Höstfest, sista lördagen i oktober, blev i år ersättning för julfesten. Trevlig och ostörd lokal i närområdet fixades av en medlem. Vi höll inte till ute men det gick utmärkt att grilla ute för dom som så önskade.

Julfest brukar vi normalt ha en tidig lördag i december. Ett knytkalas med glögg- och pepparkaksdoft för de lite äldre och där ett besök av tomten är höjdpunkten för de allra minsta.

Rosenhill, Café & Galleri, lördagar hela året. Vi är några stycken som klämmer en räkmacka och umgås från niotiden och några timmar framåt. Sommartid blir det inte allt för sällan startplatsen för en tur på hojen för oss som fått återfall.

Rosenhill i januari 2003